Trodde inte det var möjligt att falla för en person två gånger, trodde liksom att man klarat av allt det där den första gången. Även om människor som glidit isär hittar tillbaka till varandra eller om någon plötsligt börjar minnas gamla känslor, så trodde jag nog ändå att det där pirret var förbrukat för alltid, med just den personen.

Så är det uppenbarligen inte.

Jag har fjärilar i magen. Igen. Det jag borde känna idag är den där välbekanta känslan av olycklig kärlek, som alltid då han gjort sig påminnd, men istället är allt ett enda stort pirr. Han gör mig knäsvag, igen. Det här kan aldrig sluta bra...

Jag kommer aldrig att få den jag vill ha.. Detta är något som jag känner mig extremt bitter över, jag är van att få det jag vill!

Känner mig även bitter på alla lyckliga människor som springer runt och är kära och lever lyckliga i alla sina dagar.

Jag då? Ska jag behöva vara olycklig? Ska jag behöva drömma om Ken var och varannan natt, och där se honom tillsammans med någon ny! Usch.

Jag vill gå vidare i livet, men min "plan-B" visar juh inget intresse för mig.

Fan...

Barbie

Hade en jätte konstig dröm inatt, drömde att Chefen fått ett annat jobb i en annan stad och skulle flytta.

Han stod i dörren och skulle precis gå... Jag sa "Vänta!"

Sedan gick jag fram och gav han en lång kram och började gråta. Det känndes så hemskt att han skulle sluta och att jag aldrig skulle få se honom igen! :(

Det positiva med detta är väl att jag aldrig brukar drömma sann-drömmar! :)

Love / Barbie

Alltså, Chefen är jävligt perfekt!

Han har fint ansikte, fin kropp, fin röst, fina tänder och snygg klädstil! Har har bara en sak som inte passar in.. å det är den där Sindy!

Varför finns hon där som ett störande moment.. helt ärligt och objektivt så tycker jag att, JAG och Chefen skulle bli ett snyggare par. Vi är ganska lika till utseendet.. Ja inte bara att jag också är perfekt, utan att vi har samma drag i ansiktet. Vi skulle helt enkelt se väldigt bra ut på bild:)

Kan inte han ta första steget och typ göra slut med den där tjejen?

Chefis, jag väntar på dig!!! :)

Love / Barbie

Känns ju så lagom genuint då han jag inte kan glömma, som hållit sig undan och knappt svarat på sms i evigheter, plötsligt dyker upp som gubben ur lådan och ska verka sååå intresserad av vad som händer i mitt liv. Är det inte enklare att bara säga det rakt ut. Att han vill ligga...

Barbie krossar hjärtan medans jag mest får mitt krossat nu för tiden. Dålig karma eller kanske bara dåliga val? Extremt dumt i alla fall att klockan ett en lördagsnatt försöka vinna tillbaka mannen man inte kan glömma. Speciellt som han vid tillfället är apfull medans jag själv ligger hemma ensam, nykter och less. Ville jag verkligen att han skulle dyka upp här ännu en natt, fyllekåt och omdömeslös, för att nästa morgon ångerfylld sticka fortast möjligt? Tydligen. Men han kom aldrig, kanske lika bra det. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig besviken då jag vaknar nästa morgon, ensam, med vetskapen att han säkert ligger brevid någon annan tjej och sover ruset av sig nu. Han var ju min en gång, han var ju bra en gång...

Så kids, ett enda råd har jag till er - never fall in love!

Jag fattar inte riktigt hur alla andra kan ha så okompliserade liv. De kan "ligga runt" å hålla på med massa olika utan att det gör nått.

Själv så kan jag typ inte prata med en person utan att det misstolkas och blir fel. Jag ska nog inte prata med någon som jag inte har för avsikt att gifta mig med...

Alltså kan jag bara prata med Ken eller Chefen.  Hmmm...

Love / Barbie

Kenny hänger vid mitt skrivbord från och till... Mest till faktiskt. Detta gör mig högst okonsentrerad på vad jag igentligen ska syssla med, dvs mitt jobb.

Han ser så jäkla skyldig ut... och med min kvinnliga-intution vet jag precis vad han tänker. Jag vet dock inte hur jag ska tackla situationen, nånstans känns det som att det är jag som har dragit igång allting...

Fast jag vet inte, nån sa juh att han hade en tjej. Det brukar iof inte spela någon roll för vissa...